Livets gång

och ett steg framåt. Idag firade vi Isaacs konfirmation, en härlig högmässa med dop och två konfirmander. Så mycket eftertanke och värme och finaste prästen Birgitta! Storfamiljen på lunch med efterföljande tårta och vi kände oss alla nöjda, allra helst huvudpersonen.

En liten

rest av lördagens två födelsedagskalas. Vi firade att August fyllt 12 år och att mormor fyllde 67 år! Hela familjen samlades och det är inte ofta det händer! Ibland känns det som om Malmö ligger 100 mil bort....

Av finaste syster fick jag underbara Kusmi tea!

Ett år äldre...

Idag är det min dag, 45 år minsann! Jag har blivit firad och känner mig helt nöjd med att ha hela min familj runt omkring mig!

Tystnad och melodifestival

...tystnaden har slagit läger här. Mycket på grund av makens två veckors långa arbete i Sydafrika. Dels tog han med sig den bra kameran och dels för att all tid har gått åt till annat. Nu är jag i alla fall tillbaka med ett litet inlägg och jag hoppas att det inte ska bli så långa uppehåll framgent.
Melodifestivalen har väl ingen i Sveriges rike kunnat undgå, själv har jag i möjligaste mån försökt undvika detta spektakel. Vilket har varit väldigt svårt då Otto är the biggest fan of Melodifestivalen. Och besvikelsen var stor när Sean Banan inte vann.

Men det har gått över nu...för i dagarna två har han lekt melodifestival och plågat resten av familjen att rösta till förbannelse...

Söndagens kärlek

I form av ett skumhjärta i handfatet..så fint från August till mamman! ♥

Vart ska jag hitta energi...

Tvätten växer och jag har ingen lust att göra någonting. Lilla O och lilla A    ligger i soffan snuviga, hostiga och med feber..lilla O vill som vanligt ha all  min uppmärksamhet!

Själv försöker jag roa mig med att hitta inspiration ur olika tidningar! 

Isaac 15 år

Jag minns den snöiga morgonen för 15 år sedan när du kom till oss! Jag är så glad och lycklig över att det var just du som kom! 

Lite kvalitetstid med familjen

Det är inte ofta vi kan umgås hela familjen, alla ska hit och dit...till kompisar, träning och för vissa lite större fester. Nu bestämde jag mig för att vi skulle ha obligatorisk familjetid. Jag valde bowling. Vilket inte föll alla på läppen. Vissa satt och surade och höll på med sina telefoner...ej ok! Men den som var surast var också den som vann... lite gladare miner efter det! Till slut trots långa suckar blev det en fin eftermiddag med hela stora familjen!
(ps. jag glömde fotografera, så jag lånade en bild av min vän E som också var och bowlade på banan brevid!

Tiden flyger iväg

Vad hände? Med tiden menar jag! Nyss var dom små och livet var lätt kaotiskt men samtidigt helt underbart, barnmässigt sätt! Många stunder flyter minnena samman, jag hann inte med på det sättet jag hade velat och nu kan jag inte få tiden tillbaka...Fast jag försöker kompensera det nu med mycket kärlek och uppmärksamhet. Jag har många gånger undrat om det är för sent men intalat mig själv att det aldrig kan bli för sent att slösa kärlek! Nu är dom stora med sina personligheter och andra val än att alltid finnas vid sin mammas sida. Men jag älskar se dom utvecklas, vilka vägar dom väljer samtidigt som jag alltid kommer stå vid deras sida och finnas där när dom behöver mig. Och jag känner mig behövd av både stor och liten och det är den fantastiska känslan av att - vara mamma!

Mina älskade

Alla mina fina - det allra viktigaste i mitt liv och jag blir kär varje gång jag ser dom...

Här bor den stora "lilla" kloka flickan L

Lite bilder från en älskad 17-årings rum...det finns inte många nya saker i hennes rum och jag älskar hennes recycling tänk!

Kloktänk

Jag vet att jag har sagt det förut men som mamma är det högst tillåtet att skryta...min stora L, denna kloka tonåring satte upp den här vid vår toalettstol och jag kan inte annat än att le. Världen kommer att bli en bättre plats när dessa 90-talister växer upp!

Lille O

Han hade sett framemot det, lite nervös men ändå bestämt sig för att vara med när klassen skulle gå skolans Luciatåg i kyrkan. Pepparkaksdressen åkte på, han var på bra humör och det kändes som om det skulle kunna gå vägen men nej det blev ingenting. Nere vid kyrkdörrarna fick han kalla fötter. Besvikelsen var stor och han bestämde sig att på ålderdomshemmet skulle han vara med. Så längst bak stod han min lille O och sjöng för full hals.

Kan man bli snäll av dessa...

För det behöver jag... den senaste tiden har jag tappat bort all min snällhet och har varit en riktig bitch här hemma - helt oacceptabelt. Utan ursäkt, anledning eller förklaring. Pepparkakorna hjälper nog inte utan här får det bli ordning på torpet. Att jag emellanåt har så svårt att vårda de som betyder mest för mig. En stor sorg i mitt hjärta.

Jag är fascinerad

över dagens ungdom! Jag kan ju förstås bara tala för det ungdomar som finns i min omgivning. Dessa omtänksamma trygga flickor och pojkar som vet vad de vill och även om de inte just nu vet det så är dom trygga i sig själva! Dom har sin egna åsikt men respekterar att andra har sin. De är engagerade i samhället, har en åsikt gällande politik,miljömedvetna,kreativa,öppna för etnicitet,integration,olika sexuella läggningar och över att alla ska få vara sig själva! Jag önskar att jag i min ungdom hade haft hälften av denna självsäkerhet, åsiktsfrihet och vågat klä mig som jag ville, men det gjorde jag inte, jag var en som följde mängden och försökte härma så gott jag kunde.( jag känner fortfarande vid 44 års ålder mig ibland väldigt osäker.) Jag är stolt över att vara mamma till min 17-åriga dotter med alla hennes tankar över att jorden kan bli en bra plats att leva på om vi alla drar vårt strå till stacken. Nu är hon tonåring och agerar därefter emellanåt och det är tur...men hon är så klok att jag förundras över att jag kunde skapa denna sköna böna!
(och visst är hon fin min egna lilla "catwoman"!)

Julen i antågande...

med allt vad det innebär...här skrivs det önskelistor för fulla muggar. Vissa väldigt optimistiska, undrar om dom tror att mamman är miljonär? Medan vissa är mer humana! Linnea tycker att man kan fira julen utan så många klappar, att det viktigaste är att man firar tillsammans - tänk att jag har skapat detta fina kloka lilla barn!

Min första lilla bebis

Jag minns det som igår den där sommardagen i augusti! Det var 27 grader ute, jag var 27 år gammal och uppblåst som en enda stor ballong fylld med bebis och vatten.... Efter 14 timmar kom den finaste lilla bebisen till mig. Och nu 17 år senare är hon fortfarande det allra finaste och jag blir kär varje gång jag ser henne! 

Pappa och jag

Någon gång i slutet av 60-talet...jag vet att det är längesedan ...nu kanske jag sticker ut hakan när jag visar en bild på far och dotter som badar. I dagens läge skulle säkert bilden anses som olämplig, vi var ju nakna!( fast i vår familj så badar vi nakna...)

Pappa,du min lilla pappa som dog för snart två år sedan. Vi hade mycket otalt och var inte speciellt såta vänner nej snarare ovänner! Eller det var nog mest jag som var ovän, besviken och ledsen. Trots det finns det dagar då jag saknar dig oerhört mycket och känner en stor sorg i mitt hjärta att vi aldrig kunde komma varandra nära!

Pappa

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Alf Henrikson

Ballongpojken

Han, han den minste i vår familj, han den krävande men så kär! Han är annorlunda. Rummet är fullt av ballonger, pinnar, kottar, toalettpappersrullar, almanacksblad osv...han säger "mamma jag är en samlare" och jag tänker det är jag också - jag samlar på kärlek.