Tiden flyger iväg

Vad hände? Med tiden menar jag! Nyss var dom små och livet var lätt kaotiskt men samtidigt helt underbart, barnmässigt sätt! Många stunder flyter minnena samman, jag hann inte med på det sättet jag hade velat och nu kan jag inte få tiden tillbaka...Fast jag försöker kompensera det nu med mycket kärlek och uppmärksamhet. Jag har många gånger undrat om det är för sent men intalat mig själv att det aldrig kan bli för sent att slösa kärlek! Nu är dom stora med sina personligheter och andra val än att alltid finnas vid sin mammas sida. Men jag älskar se dom utvecklas, vilka vägar dom väljer samtidigt som jag alltid kommer stå vid deras sida och finnas där när dom behöver mig. Och jag känner mig behövd av både stor och liten och det är den fantastiska känslan av att - vara mamma!